Det blev värre. Henry låg på över 40 graders feber i 3-4 dygn och hans allmäntillstånd var riktigt dåligt. Det blev ett akuten-besök en natt, och två besök på jourcentralen dagarna som kom, för att febern aldrig gav med sig.
(Bild tagen av Sonia)
Men det var bara en vanligt virus och inget att göra åt förutom att lindra symptomen med febernedsättande.
Det kom en del snö, och Sonia var med snälla grannarna ute och skottade. När de hade fixat vår uppfart också följde hon med dem in en stund, vilket var uppskattat efter många händelselösa dagar för henne.
Men så kommer den där dagen när man börjar känna lite hopp om livet igen 🙂
Och vad gör man inte när liten Ploppe äntligen visar intresse för mat igen – ståendes på en stol i köket fick han kladda i sig allt han ville. Såå skönt! Sen vände det.
En blek och lite tunnare Henry efter en dryg vecka med hög feber.
På väg att lämna Sonia på förskolan, men inte riktigt redo själv än.
Med mamma och handlar istället.
Första feberfria dagen firar vi med våfflor, grädde o sylt 🙂
På fredagen var vi så äntligen redo för förskolan igen :-). Det vara bara att fortsätta där vi slutat. Jag gick efter bara 10 min och kom tillbaka när de precis avslutade lunchen. Henry fick ställa besticken i bestickkorgen. Hanlyssnade noga på vad fröken Kerstin sa, gjorde som hon visade, för att sedan titta på henne igen för att försäkra sig om att han gjort rätt 🙂
På förskolan når man upp till kranen själv – lycka!
Ute en stund innan middagen.
Vi monterade ihop en av barnens julklappar – en snowracer!